Presentation

Hej på er!

Jag tänkte ge er en liten presentation!

Föreningen Balans är en rikstäckande förening som verkar för människor med Bipolär sjukdom, Depressioner, Utmattningssyndrom och Dystymi, samt för närstående.

Verksamheten i Kristinehamn har funnits sen 2013. Vi har haft olika kurser och grupper med olika innehåll. Att dela erfarenheter och gemensamma upplevelser är ett av målen, men även få kunskap utifrån, vilket har skett genom föreläsare och gäster till våra grupper. Vi har även gjort olika måbra-aktiviteter. Att få träffas och prata med andra i samma situation är det viktigaste tror jag och det kommer alltid att finnas gott om utrymme för det i våra olika träffar.

Vårens program finns i förra inlägget så gå in och kika där!

Och vem är jag då?

Jag heter Monica och bor på landet utanför Storfors. Jag är gift och vi har två vuxna barn som flyttat hemifrån. I vårt hem bor även två katter 🙂

2011 fick jag diagnosen Bipolär sjukdom. Mitt liv har kantats av depressioner och hypomanier/manier. Jag brukar säga att ”Depressioner kan alla ha men den andra sidan är mest bara konstig”. Och det är så det har varit, just de där väldigt konstiga saker som jag gjort men aldrig förstått varför, fick äntligen ett svar när jag fick diagnosen.

Trots min sjukdom har jag kämpat mig fram i livet genom olika utbildningar och jobb. Om min drivkraft har varit pga mina hypomana skov eller för att jag är en väldigt rastlös själ som hela tiden vill utvecklas, vet jag inte.

Mitt stora specialintresse här i livet har varit och är Autism. När dottern fick sin autismdiagnos för många många år sen ville jag bara veta mer för att vi skulle hantera situationen. Men sen har det utvecklats vidare och jag har gått på föreläsningar, kurser, utbildningar, läst alla böcker jag kommit över och praktiserat i olika verksamheter för att lära mig mer.

Jag har jobbat och utbildat mig som dagbarnvårdare, fritidsledare, förskollärare, särskollärare och specialpedagog. För närvarande jobbar jag som specialpedagog på Vuxenhabiliteringen i Region Örebro Län. Jag älskar mitt jobb och har alltid älskat alla mina jobb, vilket tyvärr även är ett problem för mig eftersom jag pga denna kärlek också jobbat så enormt mycket att jag ofta har hamnat i maniskt tillstånd och därefter ”ramlat” ner i en depression.

2013 fick jag halv sjukersättning och sen dess har jag försökt lära mig att leva i nånslags ”lagomliv”. För mig är det vääääldigt svårt. Och mina chefer har inte alltid haft det lätt heller….. Forskning visar att delaktighet när det gäller olika beslut kring arbetsuppgifter är viktigt vid psykiska sjukdomar. Min närmsta chef och jag har täta möten för att allt ska fungera. Han har även varit med på möte med läkare på företagshälsovården och lärt sig mycket om min sjukdom, ett privilegium som långtifrån alla med psykiska sjukdomar har. För mig är det viktigt att det finns en bra grund för mitt arbete men även att jag får extrautlopp för mitt engagemang i olika frågor. Det gör att jag alltid kan få möjlighet att utvecklas. Jag tror att alla tjänar på det i längden.

I föreningen Balans verkar vi för att omgivning ska få kunskap. Vi vill även kunna påverka i samhället för att människor med psykiska sjukdomar ska få det bättre på olika sätt. Psykiatrin i landet har långt kvar att gå för en optimal vård.

Min cirkelledarbana började redan i slutet av 80-talet då det ingick som kurs i en folkhögskoleutbildning som jag gick. På 90-talet var jag cirkelledare för föräldrar till barn, ungdomar och vuxna med autism. Jag satt då i styrelsen för Föreningen Autism i Värmland.

Att vara cirkelledare har passat mig väldigt bra som arbetsform. Man leder gruppen samtidigt som man är en del av den. Jag har inom detta lärt känna många fina människor i liknande situation som jag och det stöd man kan ge varandra är enormt positivt. Att skratta så man kiknar ibland och att ge varandra kramar och förståelse när livet är ett elände är så viktigt.

På grund av min egen sjukdomsbild och funktionsnedsättningar i familjen så har jag inte så stora möjligheter att använda fritid till att sitta i långa telefonsamtal. Vi har många olika behov av att prata av oss till varandra när livet är kärvt men tyvärr kan jag inte ta det uppdraget. Om man går in på den flik där det står ”länkar” här ovan så finns olika stöd man kan vända sig till i samhället.

Däremot kan man skriva till mig. Min mailadress är

monica_anders68@hotmail.com

Till den mailadressen skriver ni även om ni vill anmäla er till våra olika utbud i Värmland (för närvarande enbart i Kristinehamn) eller ställa frågor.

Ha det så bra och hoppas vi ses!

Hälsningar från Monica!

IMG_2368
Avslutning 2018

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vårens program

Balansprogrammet 2020

Klicka på länken och kolla vårt program för våren!

IMG_1378

Blomma, Natur, Växt, Garden, Våren, Isolerat

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Höstens aktiviteter

Hjälp gärna till att sprida detta 🙂

Balans Värmland 2020

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Verksamheten i Värmland

Observera att vår verksamhet finns i Kristinehamn.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Program för hösten!

Nu finns äntligen programmet klart! Klicka på länken och se höstens program!

Plan för hösten 2019

IMG_2157

Fotot är från Oktober 2018. Höstkänsla kan vara deprimerande, men det kan även vara vackert.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Simone till Krhmn

Tisdag 3 september träffas vi på biblioteket. Då kommer Simone Gynnemo dit och berättar om sitt liv med bipolär sjukdom.

Tiderna är 17-19

Anmälan och frågor:

monica_anders68@hotmail.com

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Augustiångest 2019

Augustiångest 2019

Jag försöker skriva en dikt
för det är enklare ord
En omskriven förklaring
till ångestens mord
De mörka molnen kommer igen
jag försöker stå kvar
i blåsten och duggregn
i skavsårens var

När solen har dansat
och månen förgyllt
en tillvaro som blev alltför hård
jag på utanförhändelser har skyllt
Men mina inre demoner
knackade på
Dom sa ”Glömde du bort oss?
Och hur du kan må?”

Och stormen bedarrade
men röran blev kvar
Den sved i mitt sinne
men gav inga svar
Jag sopade undan
allt det jag gjort
och som vanligt jag känner
att jag är visst en lort

Idiotin i min hjärna
som vill mig så illa
Jag gör bort mig igen
och på tröskeln jag trilla
Och slog mig så hårt
på golvets cement
Jag försöker att låtsas
att jag är dement

Jag rusar omkring
men gör inte nåt
jag är inte stilla
och har ändå ej förmått
att städa i vrårna
bort husets damm
I hjärnans substanser
och själens makadam

Mina dikter blir långa
för idiotin aldrig slutar
Jag försöker att stoppa
men vet vart det lutar
Nedgång blir uppgång
och sedan ett fall
Illa jag ramlar
över köksbordets pall

Jag gömmer mig i skrubben
längst inne är det tyst
Morgonen kommer
och ljusets garn är nyst
Men pannan den slår jag
i väggarna av spån
spikarna dom tar jag
och hamrar genom tån

Allt som gör mig illa
är skönt en liten stund
Kvällen kommer sedan
och vattnet har en grund
Jag går med nakna fötter
genom nattsvalt gräs
Jag får min starka ångest
när jag gör en ny fadäs

Skrubben har vindlande gångar
men jag vet att dom inte finns
Huvudet har konstiga sånger
och gör att jag aldrig minns
Någon säger att jag alltid förvånas
att det går över efter ett tag
jag känner de mörka molnen
dra förbi men det blir aldrig dag

Jag sitter tills dagarna gått
hundra och hundra en
Tusentals frågor i själen
går alltid tillbaka till en
Den handlar om alla dom spåren
jag följer varendaste gång
Dom handlar om alla dom åren
som gått och sjungit en sång

Jag vet att jag vaknar en dag
och sopar min ångest iväg
Men idag är en sån dag jag gömmer
och glömmer att gå någon väg
Jag stannar i skuggan och dånet
av hjärnans rullande gång
Jag har inget hopp i mitt sinne
Idag är en nattsvart sång

Monica Andersson

augustiångest

2019

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar